Jag får väldigt många frågor om varför jag började med musik, 

Många utav er är redan fullt medvetna om att jag kommer ifrån ett annat land och då är det inte så lätt med massa traditioner, språket och liknande saker som dom flesta har förståelse för.

Men jag stötte på ganska mycket folk som var emot mig eller bara inte tyckte om mig för att jag inte kommer här ifrån.

I början försökte jag att bara inte bry mig så mycket men i längden så gick det inte, 

så då började jag med att skriva av mig lite.

Sedan så utväcklades det till längre texter och efter det så bara blev det att jag började skriva låtar :)

Första gången jag skrev av mig så kände jag hur allting som var jobbigt bara försvann, 

Det var då jag verkligen kände att jag kunde börja leva mitt liv på riktigt och inte på ett sånt sätt som folk kallar för att bara slösa en massa tid, 

det finns dock alltid folk som hatar och så men det beror mest på avundsjuka och det är jag fullt medveten om menn det är dom som ger mig styrka och kraft till att vilja fortsätta med musiken, 

för alltså dom väljer att prata om mig ofta men ändå säger att dom hatar mig?

orkar ändå inte lägga ner tid och energi på såna personer. :)

Jag har ju motgångar och jag har mött både större och mindre hinder på vägen, 

Min motivation har fått problem ibland men med tiden så har allting löst sig, 

hela tiden i en låt på alla sätt så får det mig att börja tänka tillbaka på massa tider som var tidigare,

på den tiden då jag inte hade det så lätt, 

jag hade det rätt jobbigt i skolan och liknande men texterna gjorde mig stark, ingen kunde trycka ner mig innerst inne, så länge jag visade mig stark och inte gav vika.

Jag började snabbt förstå att genom att skriva så kunde jag få uttrycka mig, öppna mig själv och förändra mitt liv, 

inte bara för mig utan för både vänner och familj också, 

det var även texterna jag skrev som fick mig at förändra min syn hur jag såg på dom till något mycket bättre.

Mitt samvete växte till sig och det blev mycket lättare för andra att kunna förstå mig även fast det kunde vara jobbigt och tufft ibland.

i min första text så kände jag att jag började leva mitt liv på sätt sätt utan att slösa på tid,

Texterna och musiken har förändrat hela mitt liv.

Jag fick göra ett val och i nuläget känner jag hur rätt det blev och det står jag för fullt ut,

jag vet att jag kanske inte var den bästa personen förut men i dagens samhälle så verkar det vara många som har glömt att man kan förändras till det bättre från förr och det känner jag verkligen att jag lyckades att göra,

då kände jag en känsla som var ny och främmande men ändå en skön känsla, 

det var den som gav mig styrka att vilja förändra mig, 

Det här är varför jag valde att börja med musik, 

Hoppas ni förstår.

HATERS GONNA HATE,

THEM GOING ON THEIR OWN FATE.

Jag är medveten om att ibland kan jag vara väldigt komplicerad ibland men även att jag kan ha fullständigt sjuka och störda funderingar och egna tankar. ^^

Till att börja med, det där om Japan om att deras nya "sextrend" går ut på att slicka varandra i ögonen, 

Längre ner i den artiklen stod det att barn/ungdommar går till skolan med ögonlappar för säkerheten,

rätta mig om jag har fel nu men "sextrender" ska man väl inte behöva skydda sig för ute i allmänheten/samhället på offentliga platser som tex skolan/jobbet  x)

För alltså tänk dig om du var ute typ åsså kommer en person och öppnar ditt öga åh ba slickar i det, 

måste nästan göra ont ju,

sedan har ju vissa personer linser,

tänk hur ont dom skulle få i sitt öga?

HÖÖHM :C

MAN SKA FÖRFAN KUNNA GÅ UT UTAN ATT RISKERA ATT BLI SLICKAD I SITT ÖGA AV EN ANNAN MÄNNISKA.

En sak som jag kan se som allmänt störande är när någon person mår dåligt och ska låta det gå ut över andra,

Men dom gör det inte på vilket sätt som helst.

DET ÄR JU EN SJÄLVKLARHET ATT MAN SKA DELA MED SIG PÅ FACEBOOK OM ATT MAN MÅR DÅLIGT.

nei klart man inte ska, ibland kan man göra det men inte dagligen, 

jag kan erkänna att jag ibland skriver att jag har ångest och liknande men jag låter det dock inte gå ut över andra.

jag har vänner på facebook som skriver det dagligen och varje gång låter dom det gå ut över andra, 

OM NÅGON AV ER GÖR DETTA SÅ KÄNN ER INTE TRÄFFADE, NEJNEJ !

helt respekt löst ifall ni frågar mig.

Tex om erat husdjur eller någon ni känner har avlidit så har jag förståelse ifall du är ledsen och mår dåligt och då hjälper jag dig och finns där för dig jätte gärna, 

MEN till en viss gräns.

det kan se ut ungefär som följade.

1. jag mår jätte dåligt och är så ledsen..

2. jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv längre..

3. nu vet jag, jag fick en asbra idé !

4. JAG SKIRVER DET PÅ FACEBOOK SÅ FÅR MINA VÄNNER ÄVEN FAST DOM KANSKE INTE ALLTID BRYR SIG LÅTSAS BRY SIG OM MIG OCH VISA MEDKÄNSKA, HIHI !

 NEJMEN VAFAN GÖÖÖR DUUU?!

istället för att göra på det sättet så kan du ju typ äta glass/dricka té, titta på en film och mysa ner dig så, 

TRO MIG, DET FUNKAR, OCH DINA VÄNNER BLIR INTE IRRITERADE PÅ DIG.

En annan sak jag tänkt på ibland är när ens föräldrar/syskon/vänner osv säger till en och ber en att sluta med någonting som dom stör sig på eller bara tycker är allmänt irriterade så säger dom åt en, 

Och som en självklar grej så måste man ALLTID göra det man gjorde som irriterade dom en gång till efter dom sagt åt en, 

bara för att göra det liksom xd

Sedan har jag funderat på en lite annorlunda sak typ..

Tänk dig att en kvinna ligger på ett sjukhus och ska föda barn, det ska bli tvillingar, det är den 31:a december kl. 23.58, 

Kvinnan föder den ena tvillingen den 31:a december 23.58 och hon föder den andra tvillingen den 1:a januari kl. 00.01,

är det fortfarande tvillingar då eller är det ett äldre och ett yngre syskon?

För alltså båda barnen kommer ifrån samma mamma, samma sjukhus och bara några minuter i skillnad men på sätt och vis så kan dom ju ändå inte vara tvillingar eftersom dom är födda under 2 olika år, 2 olika månader och 2 olika dagar :o 

Vet inte varför jag tänkt på det men ibland när jag ska sova får jag såna här sjuka tankar, 

legat och tänkt på detta hela natten och stora delar av dagen typ xD

En annan sak jag har tänkt på är att om man ska välja en sak och det finns 2 alltenativ att välja mellan så väger man typ 99 % av alla gånger FEL.

Hur kan man lyckas att misslyckas med att välja rätt så ofta?

Det är typ som på täcknade filmer/serier när det sitter en ängel och en djävul på ens axel åsså så börjar ängeln och djävuln bråka och djävuln vinner över ängeln och sätter en förbannelse över en så man alltid väljer fel typ :o

Delar med mig av några av mina tankar och funderingar, 

ni får bli del av några till imorgon :D

nu får ni ha det bra så kanske jag skriver ett godnatt inlägg sen ^_^ 

Det är väldigt många som har frågor om min barndom, uppväxt osv så jag tänkte att jag ger allihopa ett svar här istället för att ge varje person samma svar ett x antal gånger :)

Till att börja med så föddes jag inte i det här landet utan att jag kommer ifrån ett helt annat land som många utav er nog redan är medvetna om,

Min "biologiska" familj så att säga var inte den rikaste utan vi hade massvis utav motgångar och liknande,

men annars så var det mesta bra tills jag var mellan 5 och 6 år, 

då vände allting.

Det första som hände var att min pappa insåg att det inte skulle gå i längden så han bestämde sig för att åka och hälsa på våran gud och bosätta sig där.

Då fick mamma ensamvårdnaden om mig och mina syskon vilken inte alls blev så bra..

Jag var liten då och visste inte vad det var som hände, 

Men hon skaffade sig en ny man iallafall och han blev fast i ett rejält chocktillsånd när han fick reda på hur den kvinnan egentligen var.

Mamma är då psykiskt sjuk och jag vet att det inte är någonting som hon kan rå för MEN hon fick medicin mot det men hon tog inte tabletterna och istället blev hon bästavän med alkoholen så hon blev fast i alkoholism och var dessutom psykiskt sjuk, hade aggrisions anfall lite sådär ibland och då var det ju oss som hon lät det gå ut över..

Sen minns jag en gång när jag var 7 till 8 år gammal så hade hon anmält sin man för misshandel på mig så vi var på först ett förhör och sedan ett tag senare så blev det en rättegång,

jag var helt livrädd, jag visste ingenting, ville bara där ifrån, när man är liten så säger man nästintill alltid den riktigt sanningen men mamma hade innan rättegången skulle börja sagt till mig vad jag skulle säga,

så att min låtsas "pappa" skulle åka in i fängelse för det när det i själva verkat var min mamma som hade gjort alltihop..

jag sa som det var så det blev ingenting alls av det sa dommarn typ.

sen var det socmöten 24/7 och det blev typ att dom sa det dom skulle, mamma sprang iväg till ett rum, låste in sig och grät ett sen kom hon tillbaka och så höll det på..

några år senare kom jag till Sverige och fick nästintill direkt den hjälp jag egentligen behövde ifrån början, 

då mådde jag rätt dåligt över allt som hänt tidigare, men nåt år senare så började jag skriva texter och det var då jag kunde börja leva mitt liv på riktigt, jag började ta tag i mitt liv och genom att skriva texter så fick jag mig själv att börja förstå att allting kommer lösa sig, jag visste innerst inne att jag kommer kunna må bra snart så länge jag kämpar och inte viker mig.

det många inte tänker på är att man kan faktiskt förändra sig från hur man var förut till hur man är nu, 

det var ganska mycket problem och min motivation fuckade sig i början men gav jag det tid så löste det sig till slut för genom att skriva av mig i texter så kunde jag som öppna mig själv och visa världen vem jag egentligen var, förut var jag en sämre person bara på grund av att jag inte hade det lätt, innan jag började skriva mina texter hade jag svårt för att kunna leva mitt liv, levde på ett sätt som folk kallar för att bara lösa all tid men samvetet gjorde mig stark, jag har även haft motgångar och hinder på vägen men till slut så hittade jag alltid den rätta vägen ut ifrån det, jag gjorde mitt val och det är jag stolt över idag.

då fick jag en känsla inom mig som verkade ny och främmande men ändå bra, känslan av att veta att jag har lyckats bli det bättre från förr känns bra på alla sätt och vis. :) 

om ni orkat läsa genom allt detta så är ni guldvärda allihopa !

ni ger mig styrka att vilja kämpa vidare!

HATERS GONNA HATE, 

BUT THEM GOING ON THEIR OWN FATE.

har ni frågor om detta så får ni jätte gärna fråga eller skriva en kommentar om både positiv och negativ kritik :)

Godmorgon allihopa, 

Jag har precis vaknat och jag vet inte varför jag ens orkar vara vaken såhär tidigt en morgon egentligen xd

Men men har inte kunnat sova just nåt inatt för har legat och i stort sett hostat ut lungorna ur kroppen, 

vet inte hur men på nåt sätt så lyckades jag bli sjuk precis när sommarlovet började vilket kanske inte känns sådär jätte kul men men det är sånt som händer ibland :c

Men det jag egentligen ville få sagt i detta inlägget var om en hyhets artikel som jag läste på aftonbladet igår, 

om något missat det så kan jag även lägga upp en bild på det men iallafall så handlade den artiklen om att i Japan har det kommit en ny såkallad "sextrend" som går ut på att man ska  "SLICKA VARANDRA I ÖGONEN" 

Min åsikt om den trenden är att det är helt sjukt, wierd och bara allmänt konstigt, 

för alltså vemfan vill att någon slickar en i ögat? 

för såhär, tänk om man använder linser? 

då kommer ju ögat att bli fkng skadat för RESTEN AV LIVET?! 

men nehej det är inget dom Japanerna tänker på.

Dom ska smarta och bäst 24/7 åsså kommer dom på en helt fucktup sextrend som kan ge människor en allvarlig skada restev av livstiden? 

Hmm, låter inte så sådär jätte frestande om jag får säga det själv, naah.

Alltså jag gillar ju Japan och japaner men deras nya trend var nog ett av dom vidrigaste sakerna jag har läst inom trender..

jaja, nu ska vi inte hänga upp oss på det, 

Jag respekterar japaner lika mycket fortfarande oavsett om deras nya brend är fucktup och bara allmänt skrämmande..xd

aja, skriver mer senare så nu får ni ha en sjukt bra morgon allihopa, 

pusshäi. ~ 

Under dagen idag så hade jag inte gjort sådär jätte mycket men det jag har gjort är iallafall att ha varit i studion och spelat in min första egna engelska låt vid namn "It becomes different" 

den handlar om att man inte alltid ska förvänta sig att allting blir som man har förväntat sig för när det väl gäller så kan vissa så kallade "äkta vänner" visa sig inte vara äkta som man trodde så dom bara vänder dig ryggen och går,

sedan när dom inser att dom behöver din hjälp så kommer dom krypandes tillbaka men det är då du ska behandla dom precis som dom behandlade dig tidigare osv :)

sen åkte jag hem och mest tog det lugnt, 

började spela ett spel som heter "Rocket pets"

det går ut på att man är som en rosa strids kanin med jetpack på ryggen sen ska man hoppa över hinder och akta sig för järntaggar typ, rör man dom eller om man använder sin jetpack för mycket på en gång så sprängs man och får börja om igen, man ska ta sig genom olika banor och ta sig till andra världar och som ta över dom :)

Det påminner faktiskt lite om Super Mario, ni som gillar Super Mario borde prova det spelet, 

rekomenderar det faktiskt men som sagt, 

det beror helt på vad man är intresserad av men jag tycker iallafall att det är ett underhållande spel när man känner att man börjar få lite sådär halv brist på liv ^_^

sen nu efter att jag skrivit klart det här inlägget så blir det att titta på en awesome serie vid namn "DEATH NOTE"

den ska jag titta på tills jag somnar, 

men nu får ni ha en bra kväll/natt allihopa så skriver jag mer imorgon när jag vaknar.

Natti på er alla fina n_n 

Gjort en ny blogg nu då som jag kan fördriva lite tid med :D

Här kommer jag skriva lite om vad jag gör på dagarna, mina intressen, film/musik tips osv ^_^

Hoppas ni gillar det iaf,

Jag vet redan inte ens vad jag ska skriva om, men jag kan ju börja med vad som har hänt dom senaste dagarna :)

I onsdags gjorde jag inte så mkt, såg sista delen av en anime serie vid namn Sailor moon och det var awesome :3

sen i torsdags så skrev jag min första engelska egna låt, sen träffade jag Sara Friman några minuter vilket var rätt trevligt, sen for jag hem typ och inte gjorde någonting alls resten av dagen xd

I fredags fyllde min lillebror 7 år så vi firade honom hela dagen, i present fick han pokemon kort som JAG gav honom, känner mig som en lite sådär halv snäll storebror! :D

I lördags skulle jag ha träffat Evelina Nyström men det blev inget av det :(((

för var tvungen att fixa en massa saker och så, sen var det lite sent med tanke på att hon bor en ganska lång bit ifrån mig så ja :((( 

Så istället för att sitta hemma och dö helt forever alone så åkte jag och träffade Sara ett tag & vi gick på en marknad typ och hade det allmänt trevligt, 

i slutet såg vi på en dans typ, några vinkade åt henne att gå dit till dom men nehej, hon stannade kvar, jag tror inte hon ville dansa inför så mycket folk :C 

annars var det awesome :3

i söndags for jag och skulle träffa Evelina men SJÄLVKLART hade jag glömt bort att hon och hennes familj skulle åka till deras sommarstuga så då satt jag där på stationen HELT FOREVER ALONE.

Efter typ 2 timmars väntan kom jag på att jag känner mer folk där så jag bad en awesome kompis åka dit och underhålla mig hela dagen så det blev helt okei ändå :D

Fast jag känner ångest över att vi inte kunde ses, 

Hoppas verkligen vi hinner göra det om ett tag iaf, 

Det kommer bli bäst, det känner jag på mig ^_^ 

Aja, det var allting, hare fett bra n_n